Vilda tankar

Minns ni när man var barn? Hur allting var så mycket mer magiskt? Sen växte man upp, och allt blev platt, andefattigt, tråkigt, grått, kantigt, innehållslöst, inrutat, logiskt. Dött. Ja, man genomgår en process, en utveckling, från barn till vuxen, och ja, det finns skillnader mellan barn och vuxna, inte minst vad gäller ansvar, relationer och uppfattning av omgivningen. MEN, det är allmänt erkänt (inte för att det har så stor betydelse egentligen) att skillnaderna mellan barn och vuxna är mycket mindre, färre och inte alls lika distinkta bland urpsungsbefolkningar som bland oss västerlänningar. Eftersom vi när vi föds befinner oss i vårt naturliga state of mind, mentalt, fysiskt, andligt och med de uppfattningar och förväntningar det innebär, sker ju så med varje barn även en process och utveckling från vild till civiliserad, domesticerad, förtryckt. Processen som går mot att bli civiliserad, en del av det här systemet, sker ju då parallellt med processen mot att bli vuxen (som får ta väldigt mycket stryk och ger oss otaliga trauman och skador för resten av livet), därför är det väldigt lätt för oss att normalisera symptomen och egenskaperna som kommer med utvecklingen från apa till maskin, och påstå och tro att det är skillnader som uppkommer i och med vuxenlivet. Det ska vara så. Vad finns det att inte acceptera? It's the way of life.
Men så är det ju förstås inte. Som alltid, är det här alldeles för komplext för våra civiliserade och delvis stängda hjärnor, men det hindrar mig inte från att fundera på så gott jag kan. Lika länge som jag upplevde min omvärld, mina medmänniskor och mina saker (det är nog inte konstigt att man upplevde även sina leksaker på ett mer magiskt, levande och multidimensionerat sätt eftersom vi föds med den uppfattningen och förväntningen att allt i vår värld är levande, och allt levande har relationer till varandra på något sätt, vi kan inte som små och oförstörda veta att den där plastleksaken är lika död, grå och andefattig som vi själva kommer att bli med tiden, för det finns inte i vår värld än, det det är inte så var värld har sett ut, eller borde se ut) på det där magiska viset hade jag inte heller integrerats i de vuxnas tidsuppfattning, allt var ett, allt var stort och flytande, tid fanns liksom inte, inte på det sättet. Även tiden uppfattades multidimensionellt, det är så jag bäst kan beskriva det. Häri tror jag även att vi hittar vad som för mig är animism, det är också ett stadium vi föds in i, vårt naturliga stadium, hur vi uppfattar och upplever vår värld. Det är därför det är så svårt att jämföra ursprungsfolks andlighet, eller vad vissa vill kalla religion, med vår tids andlighet och religioner. Folk utifrån brukar beskriva deras religion som deras levnadssätt, allt de gör, hur de lever, hela deras värld, det är deras andlighet, det är deras religion. Det finns inga linjer eller kategorier, det finns inte att tro eller att inte tro, tro finns inte ens på det sättet vi menar. Det bara är. Andligheten och vardagen är ett. Allt är besjälat och allt hör ihop. Och jag tror att det är just det som är det magiska i allt när man är liten. Men även jag blev linjär till slut. Allt tappade mening. Allt levande dog. Alla pulserande dimensioner och världar blev till en kall. Det börjar med sjukhuset man föds på, fortsätter med den misshandel och tortyr dagens västerländska uppfostran innebär, och sen kommer dödsstöten, skolan. Grattis, du är nu en del av samhället. Slava tills du dör en plågsam, ångestfylld död.
Hur kan man med den här vetskapen sätta barn till världen och låta dem bli en del av det här samhället? Jag tror inte att man kan kompromissa. Samsovning, bärsjal, fri amning och paleolitsik kost för all del, men vill du ändå leva i det här samhället med ditt barn så undkommer du inte vaccinationerna, sjukvården, skolan, bevakningen, förtrycket. Antingen kämpar man emot civilisationen eller så gör man det inte. Jag skulle aldrig, aldrig kunna se mitt barn förlora sin själ, sin eld, sin frihet, sin vildhet, sin mening till den här slukande dödsmaskinen och utnyttjas i dess makt. Aldrig. Jag vet inte om jag kan vinna tillbaka det jag förlorat, hela det som trasigt är, åter svepas in i en naturlig, magisk världsuppfattning och öppna dörrarna som stängts, men jag vet att om och när jag får barn, så ska de aldrig få utsättas för det vi utsatts för. En endaste dag som vild är värd mer än ett helt liv som civiliserad. Frihet före förtryck. Hellre dör jag än låter mina barn tyglas och domesticeras av samhällets piskor!

/Mikaela

Nu på lördag är det ännu ett möte i Göteborg. Vi vet ännu inte exakt vilken tid eller var mötet kommer att vara, så om någon har tillgång till en lokal så säg gärna till.

På söndag ska vi ses och börja så fröer till guerillaodlingen. Mer info finns på Mykorrhizas hemsida.

Mötet för civilisationskritiker i och runt Dalarna, Värmland, Örebro, Gävle, mm. blir på lördag den 13 mars, antagligen klockan 10, i Sandviken.
Maila [email protected] eller ring 070-671 59 19 för vägbeskrivning eller frågor.

Vi ses på lördag!

Jag älskar det här landet!

Jag älskar granen och tallen
Jag älskar björken och enen
Hasselträdet, eken, aspen och rönnen

Jag älskar rådjuret och älgen
Jag älskar räven och lodjuret
Vargen, kråkan, björnen och ormvråken

Jag älskar själva jorden där allt växer
Som ger växterna liv
Som ger djuren liv

Alla sjöar, klippor, hav, skogar, och ängar
All snö och alla vackra sommardagar
Alla soluppgångar
Allt det älskar jag


Därför hatar jag alla skogsavverkningsmaskiner
Alla bilar, vindkraftverk, oljeraffinaderier och kärnkraftverk
Alla de maskiner som får den här destruktiva kulturen att fortsätta finnas till

Jag hatar cheferna och ministrarna
Poliserna, lärarna, fångvaktarna och forskarna
Alla de yrken som får den här destruktiva kulturen att fortsätta finnas till


Jag älskar det här landet

Men jag hatar Sverige

Det börjar närma sig den 13 mars, då vi har tänkt dra ihop ett möte lite mer norrut, och vi skulle behöva en lokal att vara i. Vi har tänkt att ha mötet i Dalarna, men i trakterna kring Gävle och Örebro skulle också fungera.
Så är det någon som har något tips på en bra lokal därikring får ni gärna höra av er!

/Mikaela

Jag är ett stackars djur som tappat svansen,
som min kusin, den fredlige schimpansen -
Min fader Adam gick i Edens lunder
som något oförgätligt apvidunder -

Rätt solo var han av sitt slag och släkte
en konstprodukt som många frågor väckte.
Hans ögon lyste lika små som röda,
stor var hans brunst - som hans talang att döda.

Där kom en lurvig, brun gorillahane...
...en sten i hjärnan vart hans fall och bane.
Men honan log - thy fick hon länge leva,
och skriften skriver hennes namn som Eva.

Vår moder Eva var en grann tjinona,
en liten smidigt växt gorillahona.
Hon födde Adam barn och knäckte nötter
och lärde svartkunskap vid mästarns fötter.

Och tiden gick och Adams barn och söner
degenererades och uppfann böner,
och uppfann samhällsskick, polis och lagar
och gjorde slut - totalt - på Paradisets dagar.

Och blevo myror blott i jättestackar,
dem nöden trampar i med spikjärnsklackar...
- Du alltets medelpunkt, som det är skrivet,
du frågetecken för dej själv och livet,

du senapskorn på världens åkrar, gödda
av det förmultnade och det förblödda,
du människa, du manifestationen
av Han som bor i tron och religionen,

till slut så är du dock, du jordens konung,
trots dina skalders rökelse och honung,
en stackars apa blott på dekadansen
som tappat både sinnesron och svansen.


Nils Ferlin var en klok man.

/Mikaela

Förutom att påven fördömer fimlen Avatar och menar på att den uppmuntrar till hedendom och ett synsätt som jämställer oss med andra levande varelser varnar nu även amerikanska psykologer för att fimlen kan göra folk deprimerade och ge självmordstankar då många har svårt att gå tillbaka till den gråa, trista vardagen efter att ha sett den.

17-årige Ivar Hill säger "Jag var deprimerad för att jag verkligen vill leva i Pandora, som verkade vara en så perfekt plats, men jag var också deprimerad och äcklad vid åsynen av vår värld, säger han."

Han tillägger sedan "Vad som är gemensant hos oss med depressionskänslor är inte egentligen att vi vill leva i Pandora (även om detta är någonting man kan uppleva i början) utan att Avatar har fått oss att inse vad som håller på att hända med jorden (miljöförstöring etc - och andra vis mänskligheten har påverkat jorden på ett negativt sätt)."



Synd bara att folk blir deprimerade istället för att göra något.


/Mikaela

Jag den senaste tiden stött på den här företeelsen att man måste vara så jävla hardfuckingcore som det bara går för att ha minsta lilla möjlighet att rättfärdiga sin sak. Min mor frågade mig förra veckan varför det var "miljövänligare" att inte äta kött, och jag förklarade. Hon berättade då om nån nisse på tv som inte åt kött av miljöskäl, och sen tillade hon hatfullt och stöddigt att han "säkert åker flyg" till sina konserter, vilket självklart gjorde honom till en fruktansvärd hycklare och en värre människa än om han hade ägt både vattenfall och mcdonalds, öppet hatat homosexuella, flått minkar levande och våldtagit barn, så länge han hade gjort det fullt ut. Och det är ju så det är. Är man primitivist och använder dator, äter en punschrulle eller kör bil, nej då jävlar! Då behöver ingen lyssna på ett ord av det du säger, du är hycklarnas hycklare och du skulle lika gärna kunna spikas upp på ett kors och spottas på. Det är en intressant mentalitet. Den fungerar väldigt hämmande och underminerar allt vad agerande är. Den säger att det är värre att göra lite, än att göra ingenting alls. Den fungerar som ursäkt att själv sitta på arslet och passivt mörda och att fördöma alla som försöker att inte göra det. Men det verkar vara en spontan reaktion hos de flesta. Att sätta upp princip efter princip tills någon är så omöjlig att uppfylla, att man "slipper" alltihop. Det finns viktigare saker att göra.
 

Finns det ett naturligt tankesätt bakom eller är det bara ännu ett västvärldsfenomen?

/Mikaela

http://www.pts.se/sv/Radio/Sandarkartan/

Så passande.

Från Mykkorhiza Göteborgs hemsida:

Lördagen 23/1 är det dags för uppstartsmöte! Vi har bestämt oss för att ha mötet på den ödetomt som kommer vara vår utgångspunkt för odlingsprojektet 2010. Mötet kommer att hållas utomhus (Vi ska försöka fixa nått slags regn-/snöskydd om det skulle behövas), så klä er efter vädret . Jag och Gustav kommer ta med hemmaodlad vegansk mat av något slag som vi förhoppningsvis kommer kunna värma på plats. Vi hoppas att det ska räcka åt alla. Säg gärna till om ni tänker komma så att vi kan beräkna hur mycket mat som behövs. Förutom kläder kan ni ta med penna och papper, något att sitta på och en massa idéer och tankar om vad ni har för mål med projektet och så vidare. Vi vill understryka att ni inte behöver kunna något om vare sig grönsaksodling eller politik för att få komma. Syftet med projektet är att lära upp och nå ut till så många som möjligt.

Vi ses kl 11 vid Älvsborgsbrons norra brofäste (Hisingesidan av den stora blåa bron). Mötet får pågå så länge det vill. Om ni inte vet hur ni ska ta er dit kan ni höra av er. Vi kommer ta oss med kollektivtrafik dit från centralstationen på morgonen någon gång.

/Selim

Andra mötet för civilisationskritiker i Göteborgstrakten äger rum lördagen den 16:e januari och kommer att behandla kommande projekt under 2010. Förhoppningsvis så kan vi också gå in mer i praktiken på vad vi kan göra för att bygga en rörelse kring de idéer som vi har gemensamt. Anmäl dig genom att maila till: civkritmote(a)hushmail.com

Bästa filmen någonsin. Se den!
Äntligen kanske folk kan få upp ögonen lite.. den öppnar åtminstone en dörr på glänt, det må vara en film, men film är en stor del av vår västerländska kultur och når därför in i folks inskränkta liv. Eller ja, så kände jag tills tjejerna bredvid oss på tunnelbanan disskuterade hur snygg huvudpersonen var, hur lik han var sin "avatar" (hrm, undra varför?) och att de skulle klara att ligga i de där "solariegrejerna" länge eftersom de var vana att sola solarium.. vissa människor ser inte, även om man så kaster det i ansiktet på dem...

Men äntligen en film för oss grönanarkister att sympatisera med! Väldigt inspirerande!!