Spontant funderande om den en gång magiska tillvaron
Men så är det ju förstås inte. Som alltid, är det här alldeles för komplext för våra civiliserade och delvis stängda hjärnor, men det hindrar mig inte från att fundera på så gott jag kan. Lika länge som jag upplevde min omvärld, mina medmänniskor och mina saker (det är nog inte konstigt att man upplevde även sina leksaker på ett mer magiskt, levande och multidimensionerat sätt eftersom vi föds med den uppfattningen och förväntningen att allt i vår värld är levande, och allt levande har relationer till varandra på något sätt, vi kan inte som små och oförstörda veta att den där plastleksaken är lika död, grå och andefattig som vi själva kommer att bli med tiden, för det finns inte i vår värld än, det det är inte så var värld har sett ut, eller borde se ut) på det där magiska viset hade jag inte heller integrerats i de vuxnas tidsuppfattning, allt var ett, allt var stort och flytande, tid fanns liksom inte, inte på det sättet. Även tiden uppfattades multidimensionellt, det är så jag bäst kan beskriva det. Häri tror jag även att vi hittar vad som för mig är animism, det är också ett stadium vi föds in i, vårt naturliga stadium, hur vi uppfattar och upplever vår värld. Det är därför det är så svårt att jämföra ursprungsfolks andlighet, eller vad vissa vill kalla religion, med vår tids andlighet och religioner. Folk utifrån brukar beskriva deras religion som deras levnadssätt, allt de gör, hur de lever, hela deras värld, det är deras andlighet, det är deras religion. Det finns inga linjer eller kategorier, det finns inte att tro eller att inte tro, tro finns inte ens på det sättet vi menar. Det bara är. Andligheten och vardagen är ett. Allt är besjälat och allt hör ihop. Och jag tror att det är just det som är det magiska i allt när man är liten. Men även jag blev linjär till slut. Allt tappade mening. Allt levande dog. Alla pulserande dimensioner och världar blev till en kall. Det börjar med sjukhuset man föds på, fortsätter med den misshandel och tortyr dagens västerländska uppfostran innebär, och sen kommer dödsstöten, skolan. Grattis, du är nu en del av samhället. Slava tills du dör en plågsam, ångestfylld död.
Hur kan man med den här vetskapen sätta barn till världen och låta dem bli en del av det här samhället? Jag tror inte att man kan kompromissa. Samsovning, bärsjal, fri amning och paleolitsik kost för all del, men vill du ändå leva i det här samhället med ditt barn så undkommer du inte vaccinationerna, sjukvården, skolan, bevakningen, förtrycket. Antingen kämpar man emot civilisationen eller så gör man det inte. Jag skulle aldrig, aldrig kunna se mitt barn förlora sin själ, sin eld, sin frihet, sin vildhet, sin mening till den här slukande dödsmaskinen och utnyttjas i dess makt. Aldrig. Jag vet inte om jag kan vinna tillbaka det jag förlorat, hela det som trasigt är, åter svepas in i en naturlig, magisk världsuppfattning och öppna dörrarna som stängts, men jag vet att om och när jag får barn, så ska de aldrig få utsättas för det vi utsatts för. En endaste dag som vild är värd mer än ett helt liv som civiliserad. Frihet före förtryck. Hellre dör jag än låter mina barn tyglas och domesticeras av samhällets piskor!
/Mikaela
Jag förstår vad du menar och följer med en bit på vägen, så att säga. Men själv har jag två barn, nio och sex, och jag har blivit civilisationskritiker långt efter dom föddes. För mig är kompromiss inte bara möjlig, utan nödvändig. Skulle jag inte kompromissa så skulle vi antagligen dö, eller åtminstone så skulle soc o polisen komma efter oss för att ta våra barn ifrån oss.
Som jag ser det är det omöjligt att bryta totalt med civilisationen. Istället förespråkar jag ett mer långsamt uttåg/nedtrappning, där alternativen får växa fram efter hand. Det tror jag är mer hållbart.
Hur tänker du om detta?
Jag förstår precis hur du menar. Jag tror inte att någon tycker att det är en lätt, eller ens möjlig sak, att bryta med civilisationen (som dessutom måste ske på flera plan). Men jag låter hellre bli att skaffa barn, vilket är en enormt stor uppoffring för mig, än att kompromissa. Alla ser olika utvägar, och väljer även därefter, och det är bättre att det sker en långsam nedtrappning än att inget alls händer, men som jag personligen är påväg mot gaskammaren är det allt är inget som gäller. Jag kan inte kompromissa om mitt liv (och ännu mindre mitt barns), ett liv i civilisationen är inget liv för mig, jag är alldeles för skadad av det, jag kan inte fungera där. Så mitt enda hopp är ett liv utanför det, och jag är påväg dit, och gör så gott jag kan.
Mer hållbart blir fel att säga, antingen är någonting hållbart eller så är det inte det, och ingenting inom systemet är hållbart. Alternativ finns redan, det gäller bara att se dem.
Att se alternativen, och att VÅGA ska jag tillägga!
Jo, jag förstår hur du menar. Själv vill jag helst inte ha fler barn bla av samma skäl, frågan för mig är mer hur jag gör när jag nu har barn som går i skolan o så.
När det gäller alternativen så finns dom, men dom är dåligt utvecklade. För mig är det helt avgörande med ett liv i nära gemenskap (större än kärnfamiljen), och ska man leva i en sådan gemenskap så får man finna sig i att dom är rätt så civiliserade, och försöka påverka dom i rätt riktning. Eller?
Åå du skriver så bra, men får fan inte gå och dö! I'm serious
Ibland när jag känner att den här världen bara är kukskitfitta så brukar jag lägga mig ner på mossan på mitt landställe, insupa alla dofter och njuta av tystnaden. Inte en bil eller ett fordon inom hörhåll.
Ibland behöver man det.
Det är jobbigt att vara djup, ibland önskar jag ärligt talat att jag vore en ytlig, pantad idiot som bara intresserade mig för smink och kläder.
Jonas: Ja, det är alldeles sant, de är väldigt dåligt utvecklade, men det är på gång nu, när vi börjar organisera oss. Den är bildandet av ett större socialt nätverk och gemenskap, en stam, som är det svåra, men ändå väldigt nödvändiga. Det blir inte hållbort att bo ensam i skogen, vi behöver vara fler. Men vi är ändå ganska många, och dessutom motiverade, så ett alternativ som är så långt bortom civilisationen som möjligt för oss västerlänningar tror jag att vi kan skapa tillsammans. Det kanske inte är lätt, och det kanske får bli flera försök, men vår strävan mot återförvildning får vi aldrig tappa.
Jag ser absolut problematiken i det om man redan har barn, då har man inte så mycket till val, jag hade antagligen hamnat i samma sits som du då. Det är väl det bästa man kan göra av situationen.
Emma: Klart jag inte ska gå och dö! Vem ska då störta civilisationen? ;P
Det gäller att inte deppa ihop, utan att även se och uppleva det vilda och vackra i och runtomkring oss, det vi och världen borde vara, för att få kraft, mod och ork att kämpa mot den här dödskulturen.
Kom på urvision vetja! Det skulle du må gott av. :)
Mikaela, jag håller med dig. Jag skulle inget hellre vilja än att bli far, men skulle aldrig skaffa barn så länge de måste genomgå indoktrineringen och i slutändan bli en verklighetsavskärmad löneslav som alla andra. Så länge man lever under det ständiga hotet från staten att alla måste vara, tänka, beté och göra som alla andra vill jag inte sätta barn till världen. Och samhället blir bara värre och värre för varje år, med mer och mer inskränkning i ens privatliv, tänker på de allt ökande antalet övervakningskameror och dylikt...
Fast du måste skriva mer i den här bloggen, älskar sättet du skriver på!
Tror du det? Tänk om dom slår mig, jag lever ju inte precis som jag lär om man så säger ;P
Så länge du inte är polis, nazist eller något annat vederstyggligt är du välkommen till Urvision Emma. Alla kan leva som dom lär. Det gäller bara att anpassa det man lär till det man lever.... annars skulle jag ha fått stryk för länge sen :-P
Kolla in musikbloggen. Har skrivit en text där jag argumenterar för att den utveckling människor går igenom i civilisationen inte alls är så naturlig utan en överlevnadsstrategi. Den är på engelska dock...
Haha, då hade ALLA primitvister fått stryk. ;P Det är som sagt en process. Och ibland helgar ändamålen medlen. Och dessutom är jag där och skyddar dig mot alla snälla apor. :)
Jag rekomenderar att kolla in Layla AbdelRahim när hon pratar om barnuppfostran och domesticering.
http://layla.miltsov.org/layla-abdelrahim-a-lullaby-for-the-planet-undressing-ourselves-for-a-viable-parenthood-12/
http://layla.miltsov.org/
Hej Mikaela. Jag gillar hur öppet du skriver om dina tankar och hur du ser på världen. Jag känner själv att jag går igenom en slags avprogrammering sen många år tillbaka. Jag tror att många känner något liknande, men det är en extremt svår process att börja gå ur ekorrhjulet, för det finns så många som vill knuffa in en igen. Men jag vill säga att jag inte känner för att skärma av mig från samhället, utan tvärtom. Jag vill leva som jag lär och vara en av dem som visar vägen för alla andra hur man kan leva alternativt. Om vi skärmar av oss blir vi utstötta och oönskade, men om vi är öppna och inte dömer andra utan inspirerar till förändring...ja då kanske vi kan värva ännu fler. (Det är jag som skriver om "tältkollektivet" på Alternativsidan) Kram och fortsätt vara vild och ifrågasättande.
Word Ensamvargen, håller helt med!
Men om jag inte vill leva ute i skogen då? Och faktiskt jobba med mitt drömyrke?
Min dröm är att bo i mitt landställe och ha en ardennerhäst, odla lite egen potatis och shit. Jag är förvirrad. Hjälp.
Urvision låter som en bra idé. Jag har läst lite kort om det på "vildväxande-sidan" När och var? Vad gör jag för att få komma dit?
Emma: Det låter väl underbart? Vad är problemet? :)
EnsamVargen: Vad roligt att du skriver! Urvision blir någon gång i augusti, och det blir antagligen vi som håller i det i år, så det blir i en skog lite utanför Göteborg. Det kommer mer info snart. Du behöver inte göra något speciellt för att få komma dit, det är bara att komma! Sen får man ju självklart hjälpa till med allehanda ting, men det kommer mer om det snart också.
Hej. det här har egentligen ingenting med ditt inlägg att göra, men jag tänkte tipsa om en bok jag läste ut igår: "The Declaration" av Gemma Malley. den svenska titeln är lite blekare- "Oönskad". Jag vet inte hur gammal du/ni är eller om du alls läser ungdomsböcker..
Men den är ett litet tips i alla fall.
hur ser ni på det här med vulkanens "utbrott" och allt som kommer med det, för oss i sverige? typ inställda flyg, varor o livsmedel som sinar m.m.
ex:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6972064.ab
underbart. Tack för hoppet tidigt på morgonen. Känslan av att man inte står ensam mot det här vansinnet.. Ta hand om dig!
kram från stockholm.
hej tack för din fina tankar. Det är rätt skojigt eftersom jag igår lyssnade på ett youtube klipp med Terrence McKenna. Han talade just om "ockupationsmaktens våldsmonopol" och hur de "ser efter sin investering", med andra ord hur de odlar människor/slavar. Blanda in lite Heisenburg och kvantmekanik i soppan så blev det en delvis sömnlös natt med tankar och drömmar om hur det var att vara barn. Fortsätt gärna skriv Mikaela, du skriver grymt. One
