Vilda tankar

Det spelar ingen roll vad det är, brev, katt, barn, sex, tatuering, hus, röka, kläder, samma skit. Jag vet att det inte gör någon skillnad, men varför tror man ständigt att efter nästa "fix", då, då blir allt bra, då blir jag lycklig.
Jag blir så jävla arg på mig själv! Det är ju här och nu som gäller, och här och nu är allt åt helvete. Här och nu är jag så jävla skev, så jävla trasig. Jag vet vad jag har att utgå ifrån.. och jag tror att jag har en aning om var jag vill och borde vara. Men hur fan kommer man dit? Gör man ens det? Kan terror övergå i fred? Trauma helas? Tam bli vild? Fast istället för att ta reda på det så lägger man hela sitt liv, hela sin lycka, i händerna på tomma, obetydliga löften som ständigt byts ut efter att det tidigare brutits... jag hetsar mig själv till utmattning... men det är det jag har lärt mig att göra, och det är det alla andra gör. Hur bryter man det? Är det någon som vet det? Hur slutar man att dämpa sin ångest genom att ljuga för sig själv?

Jag vill inte tro att det är en återvändsgränd. För i så fall är inte bara civilisationen i sig en återvändsgränd, utan även alla som slukats av den är bortom räddning.

Det finns en världsomfattande terroristorganisation som överallt håller folket i ett stadigt grepp. Vart man än är i världen löper man alltid risk att attackeras om man inte går med på deras regler och villkor. De tar fångar och håller dem så länge de vill, ibland bara några timmar, men ibland resten av deras liv.
Det värsta är att det finns så många som tror att det ska vara så, som inte ifrågasätter dem. Som bara går med på allt de gör och aldrig skulle kunna tänka sig att göra motstånd.

I helgen genomfördes en stor attack i Köpenhamn där de tog nästan tusen fångar under lördagen. Jag var bland de som tillfångatogs och de flesta av oss släpptes senare under natten. Terroristerna hotade med hundar och pepparspray för att tysta de tillfångatagna. Jag hade ”turen” att få sitta inomhus, med 14 andra personer i en ca 10m² stor bur som var omringad av andra likadana burar, medan många fick sitta på marken utomhus i flera timmar med handbojor som skar in i handlederna så hårt att de började blöda. Vissa svimmade, kissade på sig, fick epilepsiattacker, mm.

Det här är de riktiga terroristerna och deras terrorstyre måste få ett slut!