Det är dags att desorganisera!
Från Green Anarchy #6
Om det är något som vänstern misslyckats med, speciellt grupperna(allt från UAW, AFL-CIO till IWW), så är det att alla 'revolutionära' teorier som inte ifrågasätter grundpelarna i civilisationen kommer inte att göra något mer än att ändra samhällsordningen till en något 'modifierad' version. Om de fungerar alls. Vi kan inte längre vända oss till någon sorts reform som ändå slutar i den dödsmaskin som civilisationen är. Det har länge varit en vanlig tanke i 'revolutionära' kretsar att framgång innebär organisering. De urgamla ropen från industriarbetarna, "Det är dags att organisera sig!" ringer tomt när vänstern trycker in dem på de döda sociala rörelsernas sidor om radikal historia. Vad har vår forna 'organisering' gett oss? Vi kan säga att det har gett oss en del framgång eftersom att de som sitter på toppen av de nya hierarkierna säger att det har det. Organisering trycker tillbaka oss till samma uppifrån-och-ner-hierarkier som vi försöker revoltera mot och bli av med. Vad kommer det att ge oss? Hejdå gamla chef, hej nya chef. Någon skillnad? Kanske blir det ett milt förgrönande(fast mer troligt förrödande), men fortfarande samma sociala ordning, som generellt inte ifrågasätter den destruktiva civiliserade livsstilen. Men också på kort sikt har de väldigt lite att bidra med, förutom att ge oss nya ledare som säger hur och när vi ska agera och när vi har vunnit. Det leder oss ingenvart. Vänsterreformistspelen består av mycket prat och lite verkstad. 'Samstämmighetsmöten' hålls bakom stängda dörrar av valda eller förbestämda ombud som tar fram riktlinjerna för hur mycket reform massorna kommer att stå bakom. Vi har inget att säga till om och förstår inte dubbelmoralen i deras tomma retorik. Det har inte och kommer inte att leda oss någonstans.
Om vi verkligen vill se ett slut på den civiliserade sociala ordningen, kan vi bara göra det genom uppror och revolt som inte behåller samma aspekter som den nuvarande sociala ordningen, eller försöker få ett system som ser likadant ut. Det enda hoppet vi har är spontana aktioner som kommer från enskilda individers passion och ilska. Uppifrån-och-ner-order eller 'aktionsplaner' kan inte väcka den upprorsmakaren som bara kan tänka inom civilisationens ramar.
Den enda sanna och framgångsrika revolutionen kommer inte att komma från förutbestämda spel med giv, giv, låna, tysta marcher och skyltar, och speciellt inte nya hierarkier. Den kommer att komma från hjärtat av alla som bär civilisationens nederlag(vilket är alla, inklusive icke-människor). De vars drömmar har blivit sönderslagna, de som aldrig kommer att leva autonomt, ohämmat från de civiliserade, totalitära burar som vi föds in i. De som har blivit av med sin födslorätt att leva som individer och i gemenskap, och från naturens gemenskap som skulle kunna erbjuda mer kärlek än vi kan begripa i vårat för tillfället förtrampade skick. Hierarkiernas misslyckanden blir allt mer tydliga för varje dag. Den sociala ordningens konstanta kollaps från dess övervägande vikt kommer att dras mer till dess katalyserande punkt, och därmed till sin egen revolt. Upproren stiger, civilisationen faller. Ge den sista knuffen med hjälp av dina egna ord och handlingar. Att bryta den civiliserade ordningens förbannelse är det enda sättet att göra slut på Leviatan, och varje dag för oss närmare.
-Kevin Tucker
Om det är något som vänstern misslyckats med, speciellt grupperna(allt från UAW, AFL-CIO till IWW), så är det att alla 'revolutionära' teorier som inte ifrågasätter grundpelarna i civilisationen kommer inte att göra något mer än att ändra samhällsordningen till en något 'modifierad' version. Om de fungerar alls. Vi kan inte längre vända oss till någon sorts reform som ändå slutar i den dödsmaskin som civilisationen är. Det har länge varit en vanlig tanke i 'revolutionära' kretsar att framgång innebär organisering. De urgamla ropen från industriarbetarna, "Det är dags att organisera sig!" ringer tomt när vänstern trycker in dem på de döda sociala rörelsernas sidor om radikal historia. Vad har vår forna 'organisering' gett oss? Vi kan säga att det har gett oss en del framgång eftersom att de som sitter på toppen av de nya hierarkierna säger att det har det. Organisering trycker tillbaka oss till samma uppifrån-och-ner-hierarkier som vi försöker revoltera mot och bli av med. Vad kommer det att ge oss? Hejdå gamla chef, hej nya chef. Någon skillnad? Kanske blir det ett milt förgrönande(fast mer troligt förrödande), men fortfarande samma sociala ordning, som generellt inte ifrågasätter den destruktiva civiliserade livsstilen. Men också på kort sikt har de väldigt lite att bidra med, förutom att ge oss nya ledare som säger hur och när vi ska agera och när vi har vunnit. Det leder oss ingenvart. Vänsterreformistspelen består av mycket prat och lite verkstad. 'Samstämmighetsmöten' hålls bakom stängda dörrar av valda eller förbestämda ombud som tar fram riktlinjerna för hur mycket reform massorna kommer att stå bakom. Vi har inget att säga till om och förstår inte dubbelmoralen i deras tomma retorik. Det har inte och kommer inte att leda oss någonstans.
Om vi verkligen vill se ett slut på den civiliserade sociala ordningen, kan vi bara göra det genom uppror och revolt som inte behåller samma aspekter som den nuvarande sociala ordningen, eller försöker få ett system som ser likadant ut. Det enda hoppet vi har är spontana aktioner som kommer från enskilda individers passion och ilska. Uppifrån-och-ner-order eller 'aktionsplaner' kan inte väcka den upprorsmakaren som bara kan tänka inom civilisationens ramar.
Den enda sanna och framgångsrika revolutionen kommer inte att komma från förutbestämda spel med giv, giv, låna, tysta marcher och skyltar, och speciellt inte nya hierarkier. Den kommer att komma från hjärtat av alla som bär civilisationens nederlag(vilket är alla, inklusive icke-människor). De vars drömmar har blivit sönderslagna, de som aldrig kommer att leva autonomt, ohämmat från de civiliserade, totalitära burar som vi föds in i. De som har blivit av med sin födslorätt att leva som individer och i gemenskap, och från naturens gemenskap som skulle kunna erbjuda mer kärlek än vi kan begripa i vårat för tillfället förtrampade skick. Hierarkiernas misslyckanden blir allt mer tydliga för varje dag. Den sociala ordningens konstanta kollaps från dess övervägande vikt kommer att dras mer till dess katalyserande punkt, och därmed till sin egen revolt. Upproren stiger, civilisationen faller. Ge den sista knuffen med hjälp av dina egna ord och handlingar. Att bryta den civiliserade ordningens förbannelse är det enda sättet att göra slut på Leviatan, och varje dag för oss närmare.
-Kevin Tucker
Kommentarer
Trackback
