Kämpa - på riktigt!
Jag minns när jag som barn första gången var med om det. Hur hemskt det var. Vilka känslor som kom fram. Illamående, oförståelse, ilska...
Jag satt på en buss och tittade ut genom fönstret och såg hur en skog togs ner med stora maskiner. Det var en bit hemifrån och det var en skog som jag knappt hade varit i(kanske hade jag inte det), men jag kände direkt hur fel det var. Att ta ner alla träden i en skog och låta allt annat liv där självdö. När jag såg det blev det så uppenbart.
Jag har fortfarande inte släppt det.
Jag vill inte släppa det.
Där jag bor nu ser man ofta stora släp med döda träd åka förbi och jag känner fortfarande illamåendet, ilskan och kan inte förstå hur det kan ha gått så snett.
Om jag släpper det har jag inte längre någon anledning att göra något åt det.
Jag tänker inte skriva arga(vänliga, men bestämda) brev till företagen och be att de slutar, för de kommer aldrig att lägga ner produktionen, som de kallar det, frivilligt. Det är ju deras jobb, som ger dem någonstans att bo och mat att äta!
Våra skogar behöver inte mycket för att överleva. Det som krävs är egentligen bara avskaffandet av företagen som hugger ner skogen. Så nu gäller det att hitta sätt att få dem att lägga ner! Deras fabriker är känsliga. Deras avverkningsmaskiner är ännu känsligare.
Om man verkligen vill få ett slut på det så krävs handling!
Gustav
Jag satt på en buss och tittade ut genom fönstret och såg hur en skog togs ner med stora maskiner. Det var en bit hemifrån och det var en skog som jag knappt hade varit i(kanske hade jag inte det), men jag kände direkt hur fel det var. Att ta ner alla träden i en skog och låta allt annat liv där självdö. När jag såg det blev det så uppenbart.
Jag har fortfarande inte släppt det.
Jag vill inte släppa det.
Där jag bor nu ser man ofta stora släp med döda träd åka förbi och jag känner fortfarande illamåendet, ilskan och kan inte förstå hur det kan ha gått så snett.
Om jag släpper det har jag inte längre någon anledning att göra något åt det.
Jag tänker inte skriva arga(vänliga, men bestämda) brev till företagen och be att de slutar, för de kommer aldrig att lägga ner produktionen, som de kallar det, frivilligt. Det är ju deras jobb, som ger dem någonstans att bo och mat att äta!
Våra skogar behöver inte mycket för att överleva. Det som krävs är egentligen bara avskaffandet av företagen som hugger ner skogen. Så nu gäller det att hitta sätt att få dem att lägga ner! Deras fabriker är känsliga. Deras avverkningsmaskiner är ännu känsligare.
Om man verkligen vill få ett slut på det så krävs handling!
Gustav
Kommentarer
Trackback
