Relationer
Jag skrev ett långt inlägg om mig själv och min relation till människor, men det kändes inte bra, så jag struntade i att lägga upp det. Men så läste jag ett stycke i "What we leave behind" av Derrick Jensen som jag behövde läsa just då kände jag. En sån där grej som man redan egentligen vet, men som man behöver bli påmind om ibland, speciellt jag som är just en sådan som kategoriserar och delar in saker i fack så lätt. Att bli medveten är väl en bra början. Men i alla fall, de dåliga och ytliga relationer vi människor har till varandra (och som förvärras av de fysiska manifestationer vi projicerar på varandra för att få lite tillfällig "kärlek" eller bekräftelse men som sedan lämnar ett ännu större tomrum efter sig) beror ju inte bara på att vi inte får växa upp och leva med "vår stam" som omgärdar oss med den trygghet, kärlek och acceptans varje människa kräver för att kunna vara just människa fullt ut. De beror inte heller bara på illusionen att vi är separerade, även om den är en bidragande faktor till det tankesätt vi har som orsakar oförmågan att ha djupare relationer gentemot varandra och som Derrick Jensen beskriver i följande stycke, jag citerar:
"I'm not saying that we are all one. We aren't. I am me. You are you. Amaru was and is Amaru. This frog is this frog and that tree is that tree.
But just as we are not one, we are not entirely separable. We are not monads. We are not impermeable. Our bounderies are blurry, shifting, porous, and ultimately indefineable. Mysterious.
When you put us-and by "us" I mean anyone, from me to you to Amaru to the fly that's buzzing aroung my face to the frogs outside the window-into a conceptual box, you obviously miss all of this other's complexity that does not fit into your box. Worse, when you forget that the conceptual box is nothing but more than a concept- a tool, a projection, a figment of your rational mind-and is not reality, and does not necessarily even come close to corresponding to reality, you have foreclosed all possibility of entering into any sort of meaningful relationship with this other; you perceive only your precious and projected box. You are at that point interacting only with yourself and your projekted delusions.
Welcome to the passes for thinking in this culture of compartmentalization. Welcome to the wonderful world of rationalized exploitation."
Tack för lånet av boken Gustav!
/Mikaela
