Vilda tankar

Jag älskar det här landet!

Jag älskar granen och tallen
Jag älskar björken och enen
Hasselträdet, eken, aspen och rönnen

Jag älskar rådjuret och älgen
Jag älskar räven och lodjuret
Vargen, kråkan, björnen och ormvråken

Jag älskar själva jorden där allt växer
Som ger växterna liv
Som ger djuren liv

Alla sjöar, klippor, hav, skogar, och ängar
All snö och alla vackra sommardagar
Alla soluppgångar
Allt det älskar jag


Därför hatar jag alla skogsavverkningsmaskiner
Alla bilar, vindkraftverk, oljeraffinaderier och kärnkraftverk
Alla de maskiner som får den här destruktiva kulturen att fortsätta finnas till

Jag hatar cheferna och ministrarna
Poliserna, lärarna, fångvaktarna och forskarna
Alla de yrken som får den här destruktiva kulturen att fortsätta finnas till


Jag älskar det här landet

Men jag hatar Sverige

Det börjar närma sig den 13 mars, då vi har tänkt dra ihop ett möte lite mer norrut, och vi skulle behöva en lokal att vara i. Vi har tänkt att ha mötet i Dalarna, men i trakterna kring Gävle och Örebro skulle också fungera.
Så är det någon som har något tips på en bra lokal därikring får ni gärna höra av er!

/Mikaela

Jag är ett stackars djur som tappat svansen,
som min kusin, den fredlige schimpansen -
Min fader Adam gick i Edens lunder
som något oförgätligt apvidunder -

Rätt solo var han av sitt slag och släkte
en konstprodukt som många frågor väckte.
Hans ögon lyste lika små som röda,
stor var hans brunst - som hans talang att döda.

Där kom en lurvig, brun gorillahane...
...en sten i hjärnan vart hans fall och bane.
Men honan log - thy fick hon länge leva,
och skriften skriver hennes namn som Eva.

Vår moder Eva var en grann tjinona,
en liten smidigt växt gorillahona.
Hon födde Adam barn och knäckte nötter
och lärde svartkunskap vid mästarns fötter.

Och tiden gick och Adams barn och söner
degenererades och uppfann böner,
och uppfann samhällsskick, polis och lagar
och gjorde slut - totalt - på Paradisets dagar.

Och blevo myror blott i jättestackar,
dem nöden trampar i med spikjärnsklackar...
- Du alltets medelpunkt, som det är skrivet,
du frågetecken för dej själv och livet,

du senapskorn på världens åkrar, gödda
av det förmultnade och det förblödda,
du människa, du manifestationen
av Han som bor i tron och religionen,

till slut så är du dock, du jordens konung,
trots dina skalders rökelse och honung,
en stackars apa blott på dekadansen
som tappat både sinnesron och svansen.


Nils Ferlin var en klok man.

/Mikaela

Förutom att påven fördömer fimlen Avatar och menar på att den uppmuntrar till hedendom och ett synsätt som jämställer oss med andra levande varelser varnar nu även amerikanska psykologer för att fimlen kan göra folk deprimerade och ge självmordstankar då många har svårt att gå tillbaka till den gråa, trista vardagen efter att ha sett den.

17-årige Ivar Hill säger "Jag var deprimerad för att jag verkligen vill leva i Pandora, som verkade vara en så perfekt plats, men jag var också deprimerad och äcklad vid åsynen av vår värld, säger han."

Han tillägger sedan "Vad som är gemensant hos oss med depressionskänslor är inte egentligen att vi vill leva i Pandora (även om detta är någonting man kan uppleva i början) utan att Avatar har fått oss att inse vad som håller på att hända med jorden (miljöförstöring etc - och andra vis mänskligheten har påverkat jorden på ett negativt sätt)."



Synd bara att folk blir deprimerade istället för att göra något.


/Mikaela