Inga kommentarer
Innehållet i ditt dagliga liv
Är att titta på saker lika spännande som att göra saker? Har du tillräckligt med tid för allt som du vill göra? Har du tillräckligt med energi? Varför? Och hur många timmar sover du? Hur påverkas du av standardiserad tid, gjord bara för att synkronisera dina rörelser med alla dessa miljone andra människor? Hur länge går du någonsin utan att veta vad klockan är? Vem eller vad kontrollerar dina minuter och timmar? De minuter och timmar som tillsammans är ditt liv? Sparar du tid? Sparar det till vad?
Kan du värdesätta en vacker dag, när fåglarna sjunger och människor vandrar omkring tillsammans? Hur många kronor i timmen krävs för att du ska stanna inne och sälja saker eller vända papper? Vad kan du få senare som gör det värt att missa den dagen i ditt liv?
Hur påverkas du av att vara i stora folksamlingar, att vara omgiven av anonyma massor? Kan du upptäcka att du blockerar dina känslor till andra människor? Och vem gör din mat? Äter du någonsin själv? Står du någonsin upp och äter? Hur mycket vet du om vad du äter och var det kommer ifrån? Hur mycket litar du på det?
Vad tjänar vi på tidssparande maskiner? Av tankesparande maskiner? Hur påverkas du av effektivitetskraven, som värderar produkten framför processen, framtiden före nuet, nuet som blir kortare och kortare när vi skyndar oss snabbare och snabbare in i framtiden? Vad skyndar vi oss till? Sparar vi tid? Vad sparar vi den till?
Hur påverkas du av att flyttas runt i förutbestämda mönster, i hissar, bussar, tunnelbanor, rulltrappor, på motorvägar och gångbanor? Att röra sig, jobba och leva i två- och tredimensionella mönster? Hur påverkas du av att vara organiserad, fast och schemalagd snarare än vandrande, strövandes fritt och spontant? Rota efter sopor? (Snatta?) Hur mycket rörelsefrihet har du - frihet att röra dig genom världen, att flytta så långt som du vill i nya och outforskade riktningar?
Och hur påverkas du av att vänta? Vänta i kö, vänta i trafik, vänta på att äta, vänta på bussen, vänta på att kissa - lära dig att straffa och ignorera dina spontana drifter? Hur påverkas du av att hålla igen dina begär? Av sexuellt förtryck, av fördröjning eller förnekning av njutning, med början i barndomen, tillsammans med bortträngandet av allt i dig som är spontant, allt som visar på din vilda natur, ditt medlemskap i djurriket? Är njutning farligt?
Kan fara vara glädjande? Behöver du någonsin se himlen? (Kan du fortfarande se några stjärnor?) Behöver du någonsin se vatten, löv, träd, djur? Glittrande, glimrande, rörande? Är det därför du har ett husdjur, ett akvarium, växter inomhus? Eller är TV och video ditt glittrande, glimrande, rörande? Hur mycket av ditt liv kommer genom en skärm? Om ditt liv filmatiserades, skulle du titta på den filmen? Hur känner du i situationer med påtvingad passivitet?
Hur påverkas du av ett ständigt angrepp av symbolisk kommunikation - ljud, bilder, skrift, anslagstavlor, video, radio, robotröster - när du vandrar genom en skog av tecken? Vad vill de övertala dig till? Behöver du någonsin avskildhet, tystnad, tänketid? Kommer du ihåg det? Tänka själv, snarare än att reagera på stimuli? Är det svårt att titta åt andra hållet?
Är att titta bort det mest förbjudna? Vart kan du gå för att hitta tystnad och avskildhet? Inget vitt brus, utan ren tystnad? Inte ensamhet, utan bara avskildhet? Hur ofta har du stannat upp och ställt såna här frågor till dig själv? Finner du dig själv använda symboliskt våld? Känner du dig någonsin ensam på ett sätt som ord inte ens kan uttrycka?
Känner du dig redo ibland att SLÄPPA KONTROLLEN?
Av CrimethInc
Root Force
http://www.rootforce.org/
Det är dags att desorganisera!
Om det är något som vänstern misslyckats med, speciellt grupperna(allt från UAW, AFL-CIO till IWW), så är det att alla 'revolutionära' teorier som inte ifrågasätter grundpelarna i civilisationen kommer inte att göra något mer än att ändra samhällsordningen till en något 'modifierad' version. Om de fungerar alls. Vi kan inte längre vända oss till någon sorts reform som ändå slutar i den dödsmaskin som civilisationen är. Det har länge varit en vanlig tanke i 'revolutionära' kretsar att framgång innebär organisering. De urgamla ropen från industriarbetarna, "Det är dags att organisera sig!" ringer tomt när vänstern trycker in dem på de döda sociala rörelsernas sidor om radikal historia. Vad har vår forna 'organisering' gett oss? Vi kan säga att det har gett oss en del framgång eftersom att de som sitter på toppen av de nya hierarkierna säger att det har det. Organisering trycker tillbaka oss till samma uppifrån-och-ner-hierarkier som vi försöker revoltera mot och bli av med. Vad kommer det att ge oss? Hejdå gamla chef, hej nya chef. Någon skillnad? Kanske blir det ett milt förgrönande(fast mer troligt förrödande), men fortfarande samma sociala ordning, som generellt inte ifrågasätter den destruktiva civiliserade livsstilen. Men också på kort sikt har de väldigt lite att bidra med, förutom att ge oss nya ledare som säger hur och när vi ska agera och när vi har vunnit. Det leder oss ingenvart. Vänsterreformistspelen består av mycket prat och lite verkstad. 'Samstämmighetsmöten' hålls bakom stängda dörrar av valda eller förbestämda ombud som tar fram riktlinjerna för hur mycket reform massorna kommer att stå bakom. Vi har inget att säga till om och förstår inte dubbelmoralen i deras tomma retorik. Det har inte och kommer inte att leda oss någonstans.
Om vi verkligen vill se ett slut på den civiliserade sociala ordningen, kan vi bara göra det genom uppror och revolt som inte behåller samma aspekter som den nuvarande sociala ordningen, eller försöker få ett system som ser likadant ut. Det enda hoppet vi har är spontana aktioner som kommer från enskilda individers passion och ilska. Uppifrån-och-ner-order eller 'aktionsplaner' kan inte väcka den upprorsmakaren som bara kan tänka inom civilisationens ramar.
Den enda sanna och framgångsrika revolutionen kommer inte att komma från förutbestämda spel med giv, giv, låna, tysta marcher och skyltar, och speciellt inte nya hierarkier. Den kommer att komma från hjärtat av alla som bär civilisationens nederlag(vilket är alla, inklusive icke-människor). De vars drömmar har blivit sönderslagna, de som aldrig kommer att leva autonomt, ohämmat från de civiliserade, totalitära burar som vi föds in i. De som har blivit av med sin födslorätt att leva som individer och i gemenskap, och från naturens gemenskap som skulle kunna erbjuda mer kärlek än vi kan begripa i vårat för tillfället förtrampade skick. Hierarkiernas misslyckanden blir allt mer tydliga för varje dag. Den sociala ordningens konstanta kollaps från dess övervägande vikt kommer att dras mer till dess katalyserande punkt, och därmed till sin egen revolt. Upproren stiger, civilisationen faller. Ge den sista knuffen med hjälp av dina egna ord och handlingar. Att bryta den civiliserade ordningens förbannelse är det enda sättet att göra slut på Leviatan, och varje dag för oss närmare.
-Kevin Tucker
Den som har en timme över då och då...
Stoppa exploateringen av eklandskapet!
Det här gjordes knappast i något syfte mot civilisationen, men det är ändå människor som inte enbart begränsar sig till de lagar som sätts upp av makthavarna när de kämpar för vår omgivning. Jag kommer att vara där på torsdag och jag hoppas att många fler kommer dit, och jag hoppas också att det ska hjälpa på något sätt. Även om det inte hjälper dem att få lägre straff så kanske det gör att fler vågar utföra aktioner om de ser att man får stöd ifall man skulle åka fast.
Texten är hämtad från http://www.fb-so.se/index.php?page=eklandskapet
Gustav
----------------------------
Nu är det snart dags för rättegången mot de fem fältbiologerna från Linköping som försökt stoppa ett vanvettigt vägprojekt genom ovärderligt eklandskap!
Den 10 september hålls huvudförhandlingarna i målet staten och PEAB mot Fältbiologerna.
För 30 år sedan, då svenska staten fortfarande utförde tvångssteriliseringar och homosexualitet betecknades som en sjukdom, togs beslutet att bygga en väg, väg 687-vägomläggning Sturefors-Harvestad. Nu år 2009, genomförs projektet, här i kommunen Linköping ”där idéer blir verklighet”. Under decennierna har projekt väg 687 lyckats glida förbi lagar och förordningar, miljöpolicys och modern vetenskap. Om projektet startat idag hade det inte genomförts enligt gällande lagar och regler eller enligt vanligt sunt förnuft.
Fältbiologerna har försök att rätta till det som länsstyrelsen och vägverket med sin lagstridiga myndighetsutövning ställt till med ute bland eklandskapets månghundraåriga träd, rödlistade lavar och EU-skyddade salamandrar. Nu ställs fem fältbiologer inför rätta för egenmäktigt förfarande. Fältbiologerna ser hur vägen kommer att få allvarliga konsekvenser för eklandskapet söder om Linköping. Detta som är bland Europas största sammanhängande ekmiljöer med hundratals hotade arter. Vi frågar oss hur ett projekt med över 30 år på nacken lyckats lämnas så totalt oberört av vetenskapliga studier, myndigheternas egna rapporter, lagstiftning samt hur det går stick i stäv med myndigheternas egna utförliga miljöpolicys? Hur kan ett beslut från 70-talet ha förlängts gång på gång utan att kompletteras enligt den lagstiftning som gällde vid förlängningen av beslutet? Hur kan vägprojekt av den är arten få tillkomma utan en demokratisk process?
Vägverket ignorerar kunskaper om hotade och ovanliga arter som finns i de berörda områdena och har inte tagit hänsyn till vägens påverkan på landskapets helhet. En granskning av miljöutredningen för vägen har visat att den på ytterst få punkter når upp till en godkäntnivå, och den saknar helt vetenskapliga referenser.
Efter att ha uppmärksammat vägverket på det otal punkter där utredning och besluten brister i kvalitet, omdöme och trovärdighet, lämnades inget alternativ till att handgripligen försöka hindra vägbygget. Vi handlade i nödvärn när vi gick in och försökte stoppa bygget genom en civil olydnadsaktion som gick ut på att avlägsna de utsatta stakkäppar som visade vägens sträckning.
Nu är det fem ungdomar från Fältbiologerna som måste betala, ett skadestånd på över 80 000 kr. Men det högsta priset får vi och våra barn betala när biologisk mångfald och framtidens hållbara ekologiska system går förlorade.
Nya vägar, husbyggen och industrier har länge splittrat eklandskapet. Många nya projekt kommer att anläggas framöver. Även om dessa projekt var för sig inte verkar skada naturen, så är de tillsammans förödande. Ekhagar måste hänga ihop för att alla de tusentals arter som bor där ska kunna överleva. Idag hugger man av och styckar upp eklandskapet bit för bit. Linköpings kommun ignorerar det vetenskapligt fastställda faktum, att sammanhållningen i landskapet är nödvändig. Redan idag är eklandskapet på gränsen till ett massivt utdöende av arter på grund av denna uppstyckning.
Den 10 september hålls huvudförhandlingarna i målet staten och PEAB mot Fältbiologerna. Fem ungdomar kommer då att få betala dryga skadestånd för försök att stoppa vägbygget och därmed skydda eklandskapet mot utplåning. Men det högsta priset får våra barn betala när biologisk mångfald och framtidens hållbara ekologiska system går förlorade.
Vi måste tillsammans stå upp för bevarandet av vårt eklandskap!
Området där väg 687 sträcker sig mellan Ullstämma och Sturefors kommer att fortsätta bebyggas, bland annat kan vi vänta oss ett nytt köpcentrum där. Ett annat exempel är Händelö utanför Norrköping.
Du kan stödja kampen för ett levande eklandskap genom att:
• Skriva under Fältbiologernas namninsamling för bevarandet av eklandskapet
• Kom till vår manifestation utanför tingsrätten
Stöd oss i kampen mot exploateringen!
På helgen som följer rättegången kommer ett litet Fältbiologläger att anordnas i de natursköna ekmiljöer som eklandskapet vid Linköping har att erbjuda. Vi kommer att bo i tält och ordna mat över öppen eld. Det kommer att ordnas små exkursioner i området, bland annat med kunnigt folk från trakten och bjudas på annat skoj.
Själva rättegången hålls på torsdagen klockan 10.00 i Linköpings tingsrätt. I rätten har alla möjlighet att se förhandlingarna och utanför kommer en stöddemonstration att hållas. Kom gärna och visa ert stöd!
Att känna
Jag kan inte bara känna vågorna. Jag formulerar ord i huvudet för att beskriva hur det känns. Jag kan inte bara känna vinden. Jag formulerar ord i huvudet för att beskriva hur det känns. Jag inser, mer än någonsin tidigare, hur språket styr mig. Att jag är uppfostrad till att inte känna, utan till att beskriva mig själv och min omgivning och det som inte kan formuleras finns inte.
Vissa säger att de inte vill slåss mot civilisationen för att det inte är tillräckligt personligt, att det måste påverka dem själva och deras närmaste direkt och säkra deras överlevnad. Men mer personligt än så här blir det inte, och utan att kunna känna sina egna känslor, är det verkligen värt att leva?
Gustav
Jordbefrielse: Strategi och Riktning för rörelsen
För att vi ska kunna se oss själva som en faktisk "rörelse", borde det helt uppenbart finnas ett sken av framgång - att vi inte bara har ett mål utan också att vi rör oss mot målet. Just nu syns inte så mycket framgång och många av oss i rörelsen känner sig besegrade och maktlösa, mållösa och demoraliserade, isolerade och frustrerade. Vart går vi härifrån? Hur tar vi oss dit? Om tiden är inne för reflektion, så är också tiden inne för strategi; för våra mål av en välmående jord, av intakta ekosystem snarare än resurser att exploatera, av liv över profit, är inte mindre relevanta än de var igår.
Det är grym ironi att problem som klimatförändringar och global uppvärmning, peak oil, GMO, ineffektiviteten hos förbränningsmotorn, förstörandet av bergstoppar och gruvifieringen av dem, slaktandet av vildhästar och åsnor, försäljningen av allmänna markområden till privata intressen, nu är vanliga huvudrubriker i mainstream media och forfarande är vår rörelse som mest stagnerad. Så bitterljuvt det är att så många idag sitter i fängelse medan presidenter och politiker refererar till samma hot mot planeten som våra systrar och bröder förlorat sin frihet i kampen mot.
Klimatförändringarna blev ett hett disskusionsämne under valkampanjerna och några av landets rikaste betalade nyligen en lösensumma till Myndigheten för markförvaltning, för att förhindra att vilda hästar slaktades. Idag pratar världsledare om brådskan och vikten av att skydda planeten. USA har nu en president som pratade om miljöskydd i sina första andetag vid sitt tillträde. Lägg därtill FNs generalsekreterare som menar att, "klimatförändringar är problemet som definierar vår era".
Och så har ju Jordens Befrielsefront i över tio år inte bara pratat om vikten av att skydda planeten - JBF har tagit till till handling. Snack leder ingen vart och i denna kritiska situation - som väger mellan oreparabel skada på planeten på grund av klimatförändringar eller en fortsatt massutrotning av av arter - är kostnaden för inaktivitet alldeles för hög.
Låt oss möta faktumet att falskt övermod och militant retorik aldrig har tagit oss någonstans. Planeten är i sämre skick än den var när det flesta av oss "vaknade upp" och blev aktiva. Vi är mer underlägsna till vapen och antal än någonsin förr. Våra resurser kommer aldrig att komma i närheten av vår fiendes, samtidigt som vi inte är motiverade av profit eller makt. Vi är spänstigare och mer uppfinningsrika.
Med utveckling av nya strategier och förfinandet av taktiker, med vilka vi slåss smartare istället för hårdare, har vi en verklig chans att skapa förändring utan motstycke. När vi kommit så här långt, finns det två fundamnetala saker som vi måste överväga om vi ska uppnå någon verklig förändring: Risk vs. Förtjänst och Effektivare Mål.
RISK vs. FÖRTJÄNST
När en möter oöverkomliga odds håller det gamla DBF-uttrycket: "Maximal Förstörelse, inte Minimal Skada". Med risk för seriösa fängelsestraff för de mest oansenliga och ineffektiva aktioner, ju viktigare är det att få så mycket "valuta för pengarna" som möjlgt, i varje aktion. Decennier i fängelse för en spontan brandbomb i en djurförsökares hem eller en skogsskövlingsplats, är svårt att rättfärdiga, när samma taktik kan appliceras på mycket mer strategiska platser. Underjordiska aktivister behöver överväga risken i en specifik aktion mot den faktiska framgången för de bredare målen. Repression är ofrånkomligt men fängelse behöver inte vara det.
Ingen kan säga annat än att den bästa direktaktionen är den som bygger på tidigare aktioners eller kampanjers momentum. Det finns ett slags samverkan - en "snöbollseffekt". På samma sätt känns det lönlöst att alienera en allmänhet eller ett community som redan sympatiserar med våra mål överlag, genom att handla impulsivt och polariserat. Vidare, snack leder ingen vart, och som Theodore Roosevelt sade, "speak softly and carry a big stick". Militant retorik och hållning gör lite för att åstadkomma märkbara resultat men desto mer för att påkalla onödiga trakasserier och repression från myndigheter. Effektiva aktioner som resulterar i bakslag är en sak men trakasserier för tom retorik är ett hårt slag för vilken effektiv kampanjare som helst.
Summa summarum: Varför riskera 30+ år i fängelse för en enkel brandbomb mot ett endaste fordon, när det finns en uppsjö av alternativ till brandattentat som potentiellt kan stänga ner hela företag eller åsamka kritiska skador mot känsliga industrier? Vi behöver bli mer kreativa med de verktyg vi greppar från verktygslådan och överväga att fälla elledningar, förstöra dammar, översvämma byggnader och infektera nätverk, kan vara mycket effektivare och samtidigt bära med sig ett mycket mildare minimumstraff.
EFFEKTIVARE MÅL
En analys liknande risk vs. förtjänst är den av finnandet av av effektivare mål mot speciellt jorddödande företag eller industrier som helhet. Betrakta de främsta orsakerna till den storskaliga miljöförstöringen i Nordamerika, kolkraft, bilindustrin och köttindustrin. Traditionellt sett har den radikala rörelsen, om vi ens attackerat dessa mål, attackerat stegvis genom små sabotage mot industrierna. Utan att missunna några JBFvolontärer respekt för deras aktioner, rörelsens respons på dessa miljömardrömmar har mer eller mindre varit att bränna sportfordon och köttransporter, limma lås och krossa fönster, och andra småskaliga sabotageaktioner. De har såklart hjälpt till att uppmärksamma problem som global uppvärmning och miljöförstöring för allmänheten men långt ifrån varit de mest strategiska målen.
Jordens Befrielsefront och underjordiska aktivister skulle gynnas i framtiden av att ha med i beräkningarna det strategiska värdet av ett mål mot en specifik industri. Ta pälsindustrin som ett exempel: vi har försäljarna (varuhus, pälsaffärer, etc.) som säljer direkt till konsumenten (långt till vänster i spektrumet). Och så producenterna (pälsfarmare, jägare, etc.) som producerar "produkten" till marknaden (långt till höger i spektrumet). Och vi har lobbyisterna (industrigrupper, modeskolor, tidningar, media, etc.) som skapar efterfrågan på produkten (någonstans i mitten av spektrumet). Realistiskt sett så kommer ingen mindre grupp sabotörer att kunna skada någon grupp eller kombination av grupper i detta spektrum, effektivt nog för att slå ett avgörande slag mot industrin.
Där effektivare mål kommer in i bilden är när vi tar en objektiv titt på en industri (i detta fall pälsindustrin) och analyserar dess svagheter - att leta efter en nyckelpunkt (där vitala kärnresurser för industrin skapar en flaskhals). I fallet med pälsindustrin skulle denna nyckelpunkt (sammanstrålning/centrum/nav) vara "the auction houses" och olika uppfödares föreningar (t.ex. Finnish Fur Sales i Finland, Seattle Fur Exchange, United Feeds i USA etc.) Effektiviteten av att attackera individuella farmer och återförsäljare sträcker sig sällan längre än själva farmen, medan att attackera kritisk infrastruktur (nyckelpunkterna) påverkar flera delar av spektrumet. Oftast är dessa nyckelpunkter mer sårbara "soft targets" som håller ett högre strategiskt värde, medan t.ex. många farmare och återförsäljare har anpassat sig och förstärkt sig mot attacker, sitt ringa strategiska värde för kampanjen i stort till trots. Att förstå det här konceptet blir allt viktigare när vi erkänner våra begränsade resurser och inser att med varje handling måste vi se till att ta ut största möjliga vinst, ur ett risk vs. förstjänst-perspektiv.
Det har inte saknats terrängbrytande och oerhört potenta aktioner inom rörelsen, men effektivare mål är vad vi i stora drag brustit på. Det skulle göra oss gott att se dessa individuella industrier som en metaforisk bäck. Vi kan helt klart stå och vänta vid bäckens utflöde och attackera förstörelsen i dess mest grundliga och uppenbara form, eller så kan vi titta uppströms för att se vart miljöförstöringens vatten skapar en flaskhals och stoppa flödet där. Denna planets tillstånd är så illa att varje aktion måste uppnå högsta strategiska värde. Precis som att vi inte kan avnjuta inaktivitetens privilegie, kan vi inte heller riskera kortsiktiga ineffektiva aktioner i det rådande politiska klimatet.
Idag har politikerna bara börjat förstå att vi har rätt. Vi hade rätt för tio år sedan och vi har rätt idag. Men livet på vår planet har inte lyxnöjet att vänta ännu ett decenium på sytemförändring.
Allmänhetens missnöje borde riktas mot faktumet att i princip en av tre urbana ungdomar lider av astma; men istället blir vi övertygade om att de kriminella är de som tar till "extrema" metoder för att hålla förorenare och jordvåldtagare ansvariga.
Presidenter, politiker, lagar och allmänhetens tycke varierar med det politiska klimatets förändringar. Men naturens fundamentala lagar är oomkullkastliga - de är bestående och oföränderliga - och de transcendenserar människans lagar …oavsett hur mycket pengar och vapen dessa människor besitter.
Oavsett hur ofta ekoförsvarare klassas som terrorister och oavsett hur brett FBI/SÄPO kastar sitt repressionsnät, så kan ingen förneka att vi har rätt. Vår filosofi är sund och JBF´s taktiker är helhetligt rättfärdigade.
Det har sagts att "måttlighet i jakten på rättvisa omintetgör målet". När våra barn möter frånvaron av rent vatten och andningsbar luft, när de lever i en värld utan vargar, vilda hästar och havets lugna jättar, kommer de inte att fråga oss vem vi röstade på eller vilken icke-vinstdrivande organisation vi donerade till. De kommer att fråga varför vi inte gjorde mer.
Översatt från "Resistance Magazine #1"
Förslag på komplement till innehållet:
Mord
-Utah Phillips
